Laktos

Kolhydraten i mjölk heter laktos (mjölksocker). Laktos finns i varierande mängder i olika mejeriprodukter. För att bryta ner laktos behövs ett enzym i tarmen som heter laktas. Upp till 3-5 års ålder har de flesta barn tillräcklig laktasaktivitet för att kunna bryta ner den laktos som vi får i oss via kosten. Största delen av befolkningen som bor i Norra Europa bibehåller denna laktasaktivitet även i vuxen ålder. Vi har olika förmåga att bryta ner laktos i tunntarmen. Kan vi inte bryta ner laktosen i tunntarmen kommer denna ner oförändrad ner i tjocktarmen där den fungerar som en kolhydratkälla för tarmbakterierna och ger då en fibereffekt. Vid bakteriernas nedbrytning av laktos kan gaser bildas i magen. Det kan då ge uppsvälldhet eller magknip och i vissa fall diarré.

De symptom som kan uppkomma när tunntarmen inte spjälkar laktosen i maten är alltså desamma som vid intag av fibrer. Det är alltså inte farligt att dricka mjölk även om man har nedsatt laktasaktivitet i tunntarmen. Tvärtom kan det vara bra med den fibereffekt som laktos ger i tjocktarmen. Att inte kunna spjälka laktos är ofta mängdrelaterat och det är därför viktigt att prova sig fram hur stor mängd mjölkprodukter man tål, så att en livsmedelsgrupp inte utesluts i onödan. Det bedrivs mycket forskning inom området och studier har visat att tjocktarmen kan vänja sig vid laktos, vilket gör att man successivt kan öka intaget av mjölk och mjölkprodukter.

Det finns låglaktosmjölk som innehåller 80 % mindre mängd laktos som kan vara ett bra alternativ om man har besvär av att dricka vanlig mjölk. Denna används som måltidsdryck eller i matlagning och bakning precis som vanlig mjölk.

Idag finns två typer av mjölkprodukter på marknaden med sänkt laktosinnehåll. Det ena är laktosreducerad mjölk, som innehåller mindre än 1 % (1 g laktos/100 g). Det andra är laktosfri mjölk, där laktos ej får vara detekterbart. Laktoshalten bestäms med en enzymatisk metod (NMKL metod No 155, 1996). Detektionsgränsen är 0,01 % laktos. Det betyder att i en mjölkprodukt som deklareras laktosfri är innehållet mindre än 0,01 % laktos (0,01 g laktos/100 g).

Hårdost är laktosfri
Hårdost är generellt naturligt fri från laktos. I några fall har hårdost med kortare lagringstid än 3-4 veckor innehållit små mängder laktos. Dessa låga halter saknar betydelse för personer med laktosintolerans. 
 

Fotnot: Detektionsgräns = lägsta värde som kan uppmätas, om halten är lägre visar metoden 0.